Bottennapp och rehabilitering

I tisdags var jag busig. Fast bara lite lagom. Jobbade på förmiddagen o gick lunchpromenad med vovvarna. Sen hade jag en lunchdate på stan med en gammal kompis som förstås tog sin lilla tid eftersom vi inte setts på ett tag. Efter pratstunden tänkte jag göra ett besök på Myrorna för att se om jag hittade några passande jeans att klippa av till shorts o springa hemma i trädgården med. Problemt är bara att det inte är alldeles lätt att hitta storlekar o ännu värre när man inte vet vad man har för storlek.... Det slutade i alla fall med att jag hittade tre byxor o två kjolar o när jag kom ut därifrån så var klockan så myclet att det inte var någon idé att gå tillbaka till jobbet(!) utan jag gick o fixade några ärenden till. Tre timmars arbetsdaga liksom...! Vad skönt det var! ;)

Igår förkastades agilitytävling till förmån för gös-fiske i Byälven. Måste ju följa med på sambons fritidsintresse ibland! Och så länga man fiskar ätlig fisk så tycker jag det är ok. Det var väldigt behagligt i kvällsolen där vi älvkanten.
Fast de två fyrbenta delade inte den uppfattningen... Speciellt inte den svarte!

Tyvärr blev det inget annat än bottennapp trots att vi satt där i nästan 5 timmar. Som kvällsmat blev det pizza o jag måste säga att det inte var någon höjdare även om jag inte ätit det på väldigt länge...

Nu är det rehab som gäller för Cider i ett par månader framöver. Efter kunnig konsultation o "träningstest" så inser jag att jag inte kan fortsätta träna o tävla agility utan att ge honom en riktig chans att läka ihop först. Han har en gammal skada på ett ligament vad det verkar. Han fixar ett lopp ganska hjälpligt, men någon längre träning fungerar inte utan att han blir halt efteråt, och om man ska tävla så måste man träna. Han är bara 5 år och jag vill ju gärna ha honom hel i flera år framöver. Vi får inse att denna säsongen inte blir vår säsong utan vi får stryka oss från alla planerade tävlingar o landslagsuttagningen, men med rehab så hoppas jag innerligt att han ska bli fullt frisk igen. Det är skittråkigt, men förhoppningsvis värt besväret. Och vi kommer inte att vara sysslolösa för det är mycket som ska göras när man ska rehabilitera!

Det ljusa i kråksången är att det han FÅR träna är spår och det kan ju vara på sin plats... ;-) Om någon ska ut o spåra i helgen så hör gärna av er!

Avslutar med en bild på Ida med sin två kompisar! :)