Spårupptag, ärliga förväntningar, depp o kärringvarning

Nu har vi övat spårupptag två dagar på rad. Allt för att minska mattes tävlingsångest. Onsdag for vi iväg till Göstahult o gjorde upptag åt vänster. Igår åkte vi till Högemon o la upptag åt höger. Båda blev rätt, MEN jag har nu kommit till det stadiet att Cider inser att det är viktigt att han väljer rätt håll o inte bara chansar. Då stannar han o tittar på mig för att se om jag "är nöjd" eller vill ge en ledtråd. Det gör jag förstås inte (inte vad jag vet i alla fall), o sen går han vidare. Inte optimalt, men jag känner i alla fall att han inte bara "rusar på". Om det håller på tävling lär vi ju märka imorgon...
Jag erkänner utan omsvep att jag på de kommande tävlingarna är ute efter endast en sak - SM-poäng. Är det krasst att säga så? Kanske... Visst kan jag ändå vara nöjd med småsaker, men just nu känns det som att det är slutresultatet som räknas... Usch, vad jag inte gillar att sätta den pressen på mig själv! Och visst gör det tävlingsångesten större när målet är högt satt. Det är inte med enbart med en rolig känsla jag åker till tävling imorgon. Nerver o prestionskrav, som jag förstås satt upp själv, gör sig påminda. Klart jag vill komma med till SM i år också. Faktiskt. Kanske "osvenskt" att säga det också. Men ärlighet varar väl längst? Åtminstone säger ordspråket så.
Samtidigt inser jag ju att prestationskraven gör det mindre kul att tävla - och varken jag eller världen går under om vi inte kommer till SM. Egentligen. Men det skulle vara roligt i alla fall....

Innan skogsturen igår var jag förbi Bergvik för att försöka hitta ett par träningsskor. Men jag är verkligen urdålig på shopping. Hittade inga skor, men väl ett par leggings. Fast nu vet jag inte om det var ett bra köp egentligen. De luktade kemikalier så jag fick dåligt miljösamvete :( Egentligen borde det vara ganska roligt att shoppa eftersom jag nu kan ha en storlek mindre än för några månader sedan, men den känslan har ännu inte infunnit sig. Det skulle dock vara kul att ha några kläder som faktiskt passar för alla mina byxor är numera för stora (vilket jag också hoppas att de fortsätter vara.)

Känner mig som Maj igår på promenaden - trött med behov av stöd ;-) Det var nog lite kärringvarning på oss båda igår tror jag! Men en som var glad var Cider! Och i brist på bollarna som människorna vägrade plocka fram så fick man avverka lite skog på egen hand istället. Att ta det lugnt är ett relativt begrepp o Cider är inte helt bekväm med min definition även om den innebär att han faktiskt får gå lös.

Sista anhalten för dagen var agilityfilmvisning hemma hos Maria. Nyttigt att se sina insatser o inse att mattes timing kunde bli 700 gånger bättre. Men många fina lopp var det också!

Barry gjorde sig så himla bra mitt på den röda mattan så jag var tvungen att fota honom!

På återhörande efter helgen!